Ulf Evrén
|
Ulf Evrén har regisserat Teater Baras föreställningar "Här står jag framför er helt naken" och "Vi som är hundra".
Hösten 2016 dramatiserar han tillsammans med Teater Bara Ulf Starks barnbok "En stjärna vid namn Ajax". Ulf Evrén är regissör, dramatiker, mimare, skådespelare, pedagog och koreograf.
Han har varit verksam på bland annat SVT, Sveriges nationalscen Dramaten och på Stockholms fria scener. Han har satt upp och skrivit ca 30 pjäser för barn, ungdomar och vuxna, bl.a. "Perseus", "Guds lille narr", "Frossa", "Serendip" och "Åsiktsmaskinen". 2003 Startade han Teater Barbara, tillsammans med kollegan Carina Jingrot, där han varit konstnärlig ledare fram till 2013. Nu är han bl.a. aktuell som skådespelare i "Stjärnlösa nätter", baserad på Arkan Asaads bok med samma namn. Regi Roger Westberg. |
|
Ulf Evrén beskriver "Vi som är hundra";
"Det unika med föreställningen är det humoristiskt allmängiltiga tilltalet. Även om huvudpersonen gestaltas av tre kvinnor i sina tre åldrar; ung, medelålders och gammal, handlar pjäsen i lika hög grad om män. Man skulle till och med kunna säga att den handlar om oss människor och vår fåfänga (och ibland desperata) strävan att vara någonting mer än en plötslig gnista i ett oändligt universum. Pjäsen tar fasta på… och omfamnar med stor värme, vår önskan att vara någon, att vara viktig för någon… för samhället… för mänskligheten. Att kunna titta tillbaka på sitt liv, vara nöjd, och att kunna dö med värdighet. För mig handlar pjäsen om att med värme och humor kunna erkänna och acceptera vår stolthet och vår barnsliga kamp att vara älskad, som ofta hindrar oss från att se oss själva som vi är. Men med kärlek går det… att acceptera sig själv. Det handlar om att våga älska sig själv som man är… med alla ens stora och små futtigheter. Det handlar om att älska sig själv… innan det är försent… innan man dör..."
"Det unika med föreställningen är det humoristiskt allmängiltiga tilltalet. Även om huvudpersonen gestaltas av tre kvinnor i sina tre åldrar; ung, medelålders och gammal, handlar pjäsen i lika hög grad om män. Man skulle till och med kunna säga att den handlar om oss människor och vår fåfänga (och ibland desperata) strävan att vara någonting mer än en plötslig gnista i ett oändligt universum. Pjäsen tar fasta på… och omfamnar med stor värme, vår önskan att vara någon, att vara viktig för någon… för samhället… för mänskligheten. Att kunna titta tillbaka på sitt liv, vara nöjd, och att kunna dö med värdighet. För mig handlar pjäsen om att med värme och humor kunna erkänna och acceptera vår stolthet och vår barnsliga kamp att vara älskad, som ofta hindrar oss från att se oss själva som vi är. Men med kärlek går det… att acceptera sig själv. Det handlar om att våga älska sig själv som man är… med alla ens stora och små futtigheter. Det handlar om att älska sig själv… innan det är försent… innan man dör..."